14,00

1 timme och 15 minuter senare, ja då var jag klar. Då var alla det stora högarna med mörka lockar på golvet! Nu är håret kort igen. Man ruskar på hvudet och bara håret allra längst fram rör sig, det är ganska skönt faktiskt :) Lite kortare tror jag vi kan klippa, ja lite kortare. Haha... Bra samarbete mellan mig o Marie iaf. Kortare och kortare blev det. Det är kort och det är urklippt. Riktig skönt. Nacken är bar, och inget hänger och bara är där.
Fick lyxa med att tvätta håret först, Marie ville ha det blött. Och sen var hon så snäll att hon lyxade med balsam för en sista gång på ett tag också ;) Sen åkte lock efter lock av. Redan efter några minuter så var det stora högar på golvet, och då var vi lååångt ifrån klara!
Jag kan inte sluta pilla nu. Har kanske lite väl mycket vax i skallen just nu, men det är mysigt det med...

En timme...

..sen ryker håret igen!

Frisyr

Imorn är det dags för klippning. Jag börjar bli nojig! Vad är det här??
Mitt hår har ju typ nått sin maximala längd.. och jag är lite less på det stundtals. Men samtidigt så kan man göra mer med ett långt hår än med ett kort... Men jag har ju bestämt mig. Så varför noja mig? Jag är ju bara fjantig nu.. Och det växer ju dessutom ut. Ganska så fort dessutom. Fast inte till den här längden då iofs, det tar väl ett år iaf.. Gick o funderade igår på mer bara uppklippta frisyrer, fixa en frisyr av det jag har nu bara. För just nu är det inte särskilt välklippt.. Men nej, nu ska det bli kort. Varför inte liksom? :)

Söndag

CV. Jobbansökningar. Söka jobb. Försöka plugga. Packa. Planera. Städa lägenhet. Diska. Vårpyssel. Underhålla katt. Tänka. Fundera. Ge sig ut på löptur. Musik. Tvätta bil.
Sa vi att söndag var vilodagen?

På väg

Har precis beställt en jungle bag nu :) En sovsäck med andra ord. Hoppas att den blir bra. Men det lär ju iaf inte vara någon skitgrej, trots ett bra pris. Snugpak gör ju grejer till militären, i typ England eller nå sånt. Så då antar jag att det är bra faktiskt. Dessutom finns det inte så många andra val heller, om man ska ha en sovsäck för tropiskt klimat och med myggnät :)
Sen så blev det två stycken pakbox på 4 liter också. Kan kanske underlätta kaoset som lätt kan uppstå i väskan..

Tisdag

Jag hade tänkt få en del gjort idag, och dessutom sova någorlunda tidigt. För jag varken orkar eller kan vara sådär trött imorn igen. Men det där kommer det inte bli något med idag känner jag!
Jag slutade tidigt, vid lunch. Vi fixade bara ett arbete och sen åkte jag hemåt.. Skulle bara ut till bror en stund. En stund. Ja, 4,5 timme senare så åkte jag hemåt! Bra där... Sen kände jag mig lite tvungen på en löprunda också. Så självdisciplinen såg till att det blev en. Dock en kort, för det blev sent, jag hade inte riktigt tid, jag var inte helt taggad på det och dessutom ätit väldigt dåligt hela dagen. Jag gav mig ut och insåg att rundan skulle bli helt katastrofalt dålig! Var det inte blankis så var det 5 cm snömodd och då helst med is under. Vet inte vilket som var värst riktigt... Små, korta steg i ett lugnt tempo ger inte direkt några vinnartider kan jag ju säga! Det var så ojämnt och hemskt att jag bestämde mig för en riktigt kort runda. När sedan fötter och knän inte kändes bra så blev rundan ännu kortare då jag faktiskt valde att gena hem. 2,01 km blev det, på tiden 12,30. Sämre snitthastighet än mina vanliga 5-rundor nu i vinter och dessutom sämre än rundan då jag sprang milen. Och nu sprang jag 2, hela korta 2 km... då borde man kunna ta ett högre tempo eftersom man springer så kort. Men det gick verkligen inte. Antingen hade man legat raklång bakåt, framåt eller på något helt annat sätt, eller så hade man stukat både fötter, knän och höfter åt helvete.... jag tror det sunda förnuftet kickade mig hemåt faktiskt.

Den där effektiva dagen med tidig sänggång.... ja, den försvann någonstans på vägen. Är man hemma första gången först vid 22 på kvällen så kommer man varken få mycket gjort eller sova tidigt.. Nytt försök imorn kanske?! :)

Gamla lärare

För alla gamla wgy-barn... :)
Jag träffade på vår gamle Boger idag vid bussen i Uppsala. Det roliga var att han kände igen mig och det kändes nästa tvunget / naturligt (ja någon fin kombo-känlsa där) att hälsa. Sen stod vi säkert och pratade i minst 20 minuter... Eftersom bussen vi skulle åka inte kom och vi fick vänta på nästa.
Han var pensionär sen 1,5 år nu. Han verkade riktigt glad, pigg och nöjd med livet. Och just idag skulle han ta bussen till Enköping för att gå på vinprovning med de gamla pensionerade lärarna :) Dom har det bra dom.
Vi hann prata om väldigt mycket. Dåtid, nutid och framtid. Våra gamla skolresor till Tyskland och allt som hörde dessa resor till, och allt möjligt annat också! Var lite kul att träffa honom faktiskt. Fick en liten positivare bild av honom nu, än den vi fick sista tiden på gymnasiet... Sen på bussen kom det en annan gammal wgy-lärare som skulle på samma sak, så där slutade vårt samtal då dom satt och pratade.

Spex och Kamraten

Igår begav jag mig till Uppsala för lite Spex och Kamratmiddag.
Efter både ett, två och tre missförstånd så lyckades jag till slut vara på väg dit med min skjuts. Men jag anlände till Ultunas fagra ängar först 16.50... Fördrinken började 16ak, och spexet skulle börja 17.00 var det sagt. Så jag kände att jag var mer eller mindre tvungen att gå till U-huset och aulan på en gång. Var bara att hoppa fördrinken.. Men det hade jag ju inte behövt. Alla vackra middagsgäster, som varit på fördrinken, ramlade in först vid 17.20 till spexet, och därefter så började det hela. Så jag hade nog hunnit med både ett och två glas :)
Man kan ju inte annat än att älska Ultunas spex. Så grymt roliga! :) Så mycket är det sällan man skrattar... Att man ens kan skratta så mycket. Väldigt kul att höra de gamla återvändarnas kommentarer under spexet, de kunde sina rim om man säger så!
Efter spexet var det dags för middag på syltan. Det blev en o annan tur till kåren då jag bland annat lyckades jag glömma att kolla vart jag skulle sitta. Så det var bara att springa fram o tillbaka i den isande blåsten ute, tillsammans med Marilyn på fötterna :) Det blev bord AA... vilket vi hade lite kul åt lite senare.. Hade mest ekonom-ettor vid bordet, men även en gammal återvändare. Vi hade trevligt, som vanligt på dessa middagar!
Men mitt under middagen så tog jag upp min mobil och kollade den. Vilket var en jäkla tur...... Att ha 3 (!) missade samtal från hemligt nummer på 2 (!) minuter är ingen hit kan jag säga. Speciellt inte när man sitter på en middag, i en annan stad, och inte ens är nykter. Av någon anledning så kollade jag mobilen just precis då, bara några minuter efter att samtalen kommit. Det var bara att gå ut en stund, ringa föräldrarna o säga som det var och fråga om man kan ringa till larmfirman o fråga om det kan ha varit de som ringt.... Sagt och gjort! Jag var ju liksom husvakt....! Föräldrarna satte sig i bilen o drog ut på en gång, medan jag ringde larmfirman. Var bara att förklara läget, vart jag var och de missade samtalen och fråga om det kunde ha varit dom som ringde. Sen fick jag uppge alla möjliga uppgifter om adress, vem jag var, koder och allt möjligt. Allt för att sen få höra 'Ja, vi har ett larm om pågående inbrott på den adressen'. Inte vad jag ville höra! Kände mig så maktlös... kunde ju verkligen inte göra någonting där jag var. Sen frågar människan om jag vill att de ska skicka väktare. Men hallå, självklart! Jag sa precis att jag var på middag i Uppsala och inte kunde göra någonting. Självklart vill jag väl då att väktare ska åka på larmet! Är inte det en rutin??
Sen, efter många långa minuter kändes det som, så ringde mina föräldrar och de kunde inte se något konstigt. Jag sa alla ställen de skulle kolla på. Och eftersom de inte såg något alls så måste det ha varit kissarna som gjort något... Men far min var iaf snäll och stannade kvar över natten. Så jag fick ringa larmfirman igen sen, för att återigen uppge alla dessa uppgifter, och sen förklara läget igen och att jag hade folk på plats och att allt ser normalt ut. Då frågar människan denna gång om de ska återkalla väktaren på min begäran... men kom igen! Om jag säger att jag har folk på plats, allt ser okej ut och deras väktare inte ens är där efter typ 30 min... vad ska han då dit och göra sen?? Ja, du kan återkalla väktaren på min begäran.

Jaja, det var ju skönt det iaf!! Det var några mindre roliga minuter där kan jag säga!! Så typiskt att en sån sak ska hända bara för att man råkar befinna sig i en annan stad för en kväll, att man är onykter och dessutom inte kan ta sig hemåt. Typ alla andra kvällar har jag ju antingen varit hemma eller iaf inom 10-15 minuters laglig bilresa bort (dvs liiite kortare tid vid ett larm!!).

Sen när jag kom tillbaka efter alla samtal och grubbel så var ju inte det sista av min varmrätt så god längre.. o inte så varm heller.. Men men. Så fick det väl vara. Sista gången jag kom tillbaka hade vi t o m fått efterrätten serverad. Men då var jag iaf kvar vid bordet resten av tiden. Fick dra historien för folket vid bordet också, för det märktes ju efter första samtalen att något hänt om man säger så!
Men men, när allt det där var över så var det bara att fortsätta middagen och ha roligt! Och det hade vi! Som vanligt som sagt :)
Väl på kåren sen så blev det tequila det första vi gjorde, för fyra av oss från vårt bord. Det satt fint det. Precis vad vi behövde. Tog en öl på det samtidigt också, så kom man bort från baren sen...

Jag skulle dock tycka det var spännande om någon kunde upplysa mig om den 3:e förhållningsregeln som vi hade på middagen...?! :) Undra om jag bröt mot den...? Så jävla kul, eftersom vi verkligen kommenterade den under middagen.
Sen kan man ju undra vart gränsen för lammkött går egentligen.......?!
Och sen måste jag verkligen undra hur tusan jag kan ha ett område på ca 7x10 cm på ryggen som dagen efter var helt rött, blått, svullet och asömt! För jag har verkligen ingen aning. Jag har verkligen inte dragit på en vurpa, och vet inte att jag gjort något annat heller. Och det konstiga är att det bara är just precis det området som är ömt, INGEN annanstans är jag öm eller blå. Jag fattar verkligen inte. Det såg nästan ut som att man vurpat och dragit ryggen mot en bordskant eller något i fallet. Men nej, jag fattar inte.
Bussresan hem var rätt så rolig också förresten. Vi började prata med någon trevlig Tom från Örsa, och gjorde så hela vägen till Örsa också. Mycket lantbrukssnack blev det, och Örsas geografi.. :)

Låt mig få en plats i ditt hjärta

nu så !! :)

Sådärja. Då har man ägnat förmiddagen åt en kalasrolig tenta, väl spenderade 2,5 timmar.... :/
Nu kanske det är dags att börja avslöja. För det är på dagen en månad kvar!
Det blir ingen markvetenskap för mig i vår, som alla mina kursare ska ägna sig åt. Det blir inget mer CSN för mig i vår.
Istället har jag bestämt mig för att göra av med typ 2 ggr min årsinkmost för 2010 (vet inte om det säger mest om hur lite jag tjänade eller hur "mycket" jag gör av med). Men jag har bestämt mig! Och det känns bra. Jag vill det här! :) Och jag tror att jag behöver det här!
Sen vad framtiden ger, det får visa sig. Just nu har jag inte den blekaste... Det finns många tänkbara scenarier... Det som kändes så självklart igår behöver inte vara en självklarhet i morgon. Man kan snubbla över många saker som ändrar ens planer och tankar ;)

Men iaf.
Den 4:e april åker jag till Sydafrika! För nästan 6 veckor! Först ska jag volontärjobba på ett projekt som heter "The Big 5" i 4 veckor. Sen reser jag runt, är tanken, själv i 1,5 vecka innan det är dags att flyga hem till ett vårigt Sverige.

Dagen efter

Jag ska nog tusan börja springa en mil oftare! Tusan vad bra mina ben mår idag! Vaderna är knappt nå stela alls!! Mot de vardagliga betongklumparna som jag alltid brukar dras med. Hur kan det vara möjligt? Måste ju dessutom erkänna att jag stretchade extremt dåligt igår.. Trodde jag skulle ha träningsvärk idag, vara trött och dessutom stel. Men icke. Hade väl någon liten känsla av träningsvärk i ryggen igår kväll o benen när jag skulle sova. Men sen har det inte varit något.
Jag är så sjukt sugen på att ge mig ut igen och försöka förbättra min tid! Eller ja, börja med att springa en mil igen kanske :) Fast får se när det blir. Kan ev kanske kanske bli imorn. Annars ser det som sagt väldigt mörkt ut för resten av helgen..

Idag sprang jag milen!! :) Sjukt impad av mig själv.
Klockad på 1,01,39.
Vem hade kunnat tro det här liksom? För 7 veckor sen lyckades jag inte springa mer än några minuter åt gången. Mitt psyke för att springa utomhus var totalt i botten, som det varit mer eller mindre hela mitt liv. Men ger man sig faaan på något, så gör man! Jag har trappat upp lite lite hela tiden, för varje pass. Jag har kört med iforms 5 km program, allt för att lyckas. Och se hur jag lyckades :) Senaste rundorna har blivit närmare 5 km, och på tider runt 28 minuter. Jag har slopat mitt löpschema kan man säga. Idag hade jag inte tänkt springa nå längre heller.. Men, så där mitt i någonstans så tänkte att jag drar en liten extra sträcka. Sagt och gjort. Sen i uppförsbacken, då efter 5,2 km, så kände jag att det bara var att fortsätta. Så tänkte väl först då bara ta något ärovarv innan jag fick den sköna backen ner hemåt. Men icke, jag kom på tanken att springa en hel mil. Och när jag väl kommer på en sån sak, ja då är det bara att köra. Det blev ett jäkla snirklande och kryssande mellan alla kvarter och ett litet ärovarv i sista kvarteren innan GPS:en sa 10,00 och jag stannade klockan på 1,01,39 samt stannade mina egna fötter också. Stod precis vid tomtgränsen så det var ju perfekt.
Benen kändes väl inte super idag, men helt ok. Efter uppförsbacken efter lite mer än halva rundan kändes de fortfarande helt okej. Och i backen ner efter 8 km kändes dom oförskämt pigga. Även när jag kommit hem så kändes kroppen oförskämt pigg och glad. Svettigt var det, men jag kände mig egentligen inte så trött. Benen kändes dessutom bättre än på mycket länge! Vaderna var inte alls sådär stela som de brukar... Det kanske är sånt här man ska roa sig med konstant för att vaderna och benen ska bli bra igen?! :)

Får väl se vad kroppen har att säga mig imorn!! Jag känner mig iaf ganska sömnig såhär på kvällskvisten nu.. Och pluggandet har det ju inte direkt blivit så mycket med. Nu blir det vila imorn. Hade tänkt ta en runda då också, men inte nu efter att jag drog till med 10 km idag. Sen har jag inte riktigt tid och möjlighet resten av veckan. Så det blir vila resten av veckan. Sen kör vi hårt igen nästa vecka :)

Är sjukt taggad för att få springa en mara nu faktiskt! Hoppas bara att det här håller i sig!

4,77-rundan

Idag var GPS:en med mig ut på löprundan! Kan ju säga att den fick betydligt mer uppmärksamhet än klockan :) Fast jag klockade mig själv någorlunda på 2, 3 resp. 4 km. Måste säga att jag inte bara snittade 10,0 km/h, utan jag höll också samma hastighet under hela rundan. 12 minuter på 2 km, 18 min på 3 km och 24 min på 4 km.. med några meter eller sekunder hit och dit. Det blev totalt ganska så exakt 4,77 km, på en tid av 28,5 min. Kanske ingen jättetid. Men jag känner mig ganska nöjd ändå. Har jag det här som lägstanivå nu så känns det bra. För hade någon sagt det här till mig för 2 månader sen så hade jag nog skrattat gott. Nu gäller det bara att försöka förbättra sig. Och kanske framför allt, att få ordning på benen. Får jag det så kommer det bli grymt mycket bättre rundor och tider. Men så länge så får jag kämpa på med mina betongklumpar till vadmuskelfästen.
Sen så tror ju jag också, om jag känner mig själv rätt, att det kommer gå lite fortare när jag väl står där på Premiärmilen och ska springa. För då sätter tjurskalligheten och vinnarskallen in. Inte tusan kommer jag att 'jogga' sista 2-3 km där heller. Finns det ork kvar så kommer jag helt klart att öka tempot, för att i stort sätt dö i mål. Vilket jag inte kan påstå att jag gör nu... Skulle verkligen vilja ha en tid under timmen på Premiärmilen! Men vi får se, är trots allt första loppet någonsin för mig. Så vanan finns ju inte direkt, men vi får se. Ett mål ska man alltid ha :) Sen om man får spurta sista 3 km för att nå det är en annan sak ;)

Framtid?

Jaha. Då har man fixat så att vårens sista CSN redan är utbetalt då. Känns det bra eller? Jo men visst. Rik som man är så kommer ju det här att gå galant ändå... :)
Stundtals funderar jag på vad det är jag håller på med! Men va fan, man ska passa på att leva! Man kan inte bara göra det man borde. Ibland måste man även göra det man verkligen vill. Och sen ta konsekvenserna av det :) Det ska bli intressant att se vad allt det här kommer att resultera i här i framtiden. För det finns många olika tänkbara scenarier i mitt lilla huvud just nu...

Sur

Vad är det för fel på mig? Varför kunde jag inte sova i natt? Varför ska det vara så förbannat svårt att sova bara för att man har tränat lite handboll? Jag förstår verkligen inte problemet.
Fast jag har trots allt vaknat på rätt sida och har ett bra humör :) Men jag förstår ändå inte varför jag inte kan sova efter handbollen...