Plugg, liv, tankar...

Fan också! Jag är så extremt jävla dålig! Tentan kommer ju gå kalasklart åt helvete på fredag.
Fattar inte hur svårt det kan vara!
Två timmar om dagen under hela kursens gång hade räckt fint tror jag. Eller, några mer intensiva dagar o några lediga. Men icke, jag är talanglös. Eller så är det så att jag tyvärr tappat många känslor o inte känner den där paniken som många ggr räddat en sista dagarna inför tenta. Men inte nu för tiden! Skulle plugga hela dagen idag. Och igår. Och ja... jag behöver inte fortsätta. Men igår var jag iaf hyfsad. Men inte bra. Idag, totalt värdelös. Tentan är på fredag.
Samma jävla visa jämt nu.. jag saknar panikkänslorna, ångesten, allt det där! Även om man pluggat dålig under kursens gång många gånger så räddas man iaf sista veckan. Men icke som sagt.
Så än en gång borde jag faktiskt inse vad det är jag vill / inte vill göra i vår. Ta ett totalt uppehåll. Inte som nu, när jag skulle ta ett långt uppehåll även över hösten, o det slutade med plugg på 50%... Vilket slutar med att jag inte får någonting gjort. För att jag hela tiden känner att jag måste plugga, men inte gör det någongång, o så blir det en ond cirkel. Inget annat bokas in, görs eller så... för jag måste ägna mig åt plugget. Men plugget blir inte av o ekorrhjulet är igång. Nada, blir bara pannkaka. Fan. Så less.
Ge mig mina känslor tillbaka. ge mig min glöd tillbaka! Ge mig min energi och glädje tillbaka! Min sprallighet! Mig själv!!
06-07 var en underbar utbildningstid. Jag pluggade, jag lärde mig och jag kunde typ allt. Inför sista praktiska tentan var jag så sjukt nervös att jag svettades floder hela dagen. Även fast jag visste att jag hade koll. Efteråt frågade vår lärare mig varför jag var så nervös, jag kunde ju allt o hade stenkoll, vilket hon även visste innan tentan. Det var för att jag var jag, för att jag var glad och hade kul, för att jag tyckte det jag gjorde var riktigt kul och jag hade världens goaste människor runt mig.
Lite skillnad från nu... men mycket försvann hösten 2008... och bitvis har man dessutom byggt upp sina skal sen dess, och även brutits ner en hel del tyvärr. Jag längtar efter mig!