:(

Kikade precis EP-tidningen från i helgen.. Skulle kolla en dödannons på en nära väns 'extra-farfar'. Då såg jag samtidigt en annan annons, o namnet bara skrek 'det är HAN' i huvudet på mig.. Var tvungen att fråga mamma.. O ja, det var han! En gammal rugbyvän till pappa som jag träffat när jag var liten och under en kort period i mellanstadiet när vi hade honom på idrottslektioner när vi skulle spela rugby. Men kommer ihåg det så väl! Och senaste åren har jag velat träffa honom igen! Skulle ha varit så kul!
Han kände ju igen mig där på lektionen... Även fast han inte sett mig på kanske 10 år då.. utan senast som liten bebis typ. Kan iofs ha att göra med att han troligen visste att jag skulle finnas i den klassen, och att jag var en av få tjejer som hade bolkontroll o dessutom grym kontroll på just rugbybollen under övningarna. :)

Men nu.. nu kommer det aldrig ske, nu kommer jag aldrig att få träffa honom igen :( Tråkigt!! För jag har hört så mycket om honom i mina dar. Och han var väldigt trevlig, och rolig då när vi träffades när jag 'vuxit till mig' där i tonåren.
Tårarna kom såklart när jag insåg detta. Man ska göra sånt man vill och tänker på! Innan det är för sent...