Jag undrar hur mina fötter kan veta när det är dags att åka hemåt. De börjar alltid att värka strax innan det är dags för hemfärd.
Denna gång blev resultatet:
- en stor elak självspricka på vänster fot som verkligen gjorde (gör) ont, mycket värre än de andra självsprickor jag lever med
- och med tanke på detta så gick man nog lite halvtaskigt för att minska risken för att självsprickan skulle bli så illa däran som den blev, och man belastade andra foten lite extra, vilket då resulterade i en högerfot med en ömmande muskelsena på ovansidan av foten.
Går man inte som man ska, ja då belastar man fel på något sätt. En sån liten sak gjorde att ovansidan började ömma, eftersom jag troligen lyfte den foten lite extra istället för att som i vanliga fall låta motsatta fotens steg sköta det. Och igår kväll när självsprickan blev värre så blev ju allt värre, halta på höger fot och samtidigt ha svårt att lyfta den... Nej, ingen bra kombination. Hade velat smyga på tå idag, men icke, det blev någon haltande stil. Nu längtar jag bara tills apoteket öppnar imorn så jag kan åka o shoppa hälsprickeplåster, guds gåva till mig!
Sen när det förhoppningsvis hjälpt mig mot smärtan och läkningen så måste det nog ta o bli en löptur! Men då måste man först kunna gå ordentligt, tror jag bestämt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar